Blondbrunett

Vad snackar jag om?

Mitt förhållande är som en bil med ca 1 dl bensin kvar och man önskar att man kommer fram till nästa mack innan tanken är helt slut. Är detta förhållande dömt att misslyckas? Har vi slut på bensin utan att vilja inse det? Om vi har slut på bensin när tog den i så fall slut? Hur länge har i gått runt och låtsats som att det funkar bra?

Det som är jobbigt med förhållanden är att när man bråkar finns det íngen dommare som berättar vem som vinner bråket. Eller vad som är okej och inte okej att säga när man bråkar. Inte heller någon som kan gå in och bryta eller försöka lösa konflikten. Innan  någon blir riktigt sårad. Kan någon gå in i ett bråk och berätta vem som har rätt och fel? Hur gör man egentligen med ett förhållande där bensinen tog slut för länge sen? Kan man hitta ett sätt att komma till en bensin mack för att tanka innan förhållandet går sönder precis som en tallrik som åker ner i klinker golvet? Som sagt reservtanken verkar vara helt slut,

"Hur vet man att ett förhållande är över?
 Hur vet man att det inte är värt att satsa mer?
 Handlar det om att det står skrivet precis framför näsan på oss
 med stora röda boksväver?
 Det kanske bara är så att vi inte vill inse"

Är det så att vi helt enkelt är rädda för att vara ensamna. Är det egentligen så farligt att vara ensam? Om förhållandet åker på soppatorsk? Då kanske det är bäst att ta en stund ensam för att hitta tillbaka till sig själv, minnas vem var jag innan förhållandet och vem har jag blivit idag.